Jenny och det livslånga lärandet i praktiken

2015-04-08_004_Jenny_Nilsson_CROP_1000_WIDE

”Att plugga är jättekul. Tänk att få möjlighet att fortsätta lära sig saker!”

Det går inte att ta miste på Jenny Nilssons entusiasm. Hon började läsa Karlstads universitets grundlärarutbildning för årskurs 4–6 hösten 2013 vid Campus Telge och när man hör henne berätta hur det kom sig att hon satsade på att utbilda sig till just lärare så förstår man att hon valt helt rätt.

Jenny tillhör gruppen mogna studenter, som utbildar sig efter en tid på arbetsmarknaden och som redan har många erfarenheter med sig. Efter en treårig teknisk gymnasieutbildning valde Jenny att studera till kemiingenjör (högskoleingenjör) vid Kungliga Tekniska Högskolan; Det var inte ett jättemedvetet val att bli ingenjör men Jenny trivdes och jobbade först fyra år på AstraZeneca och fortsatte sedan som konsult i läkemedelsbranschen, med fokus på kvalitetsfrågor. Hennes långa erfarenhet gjorde att hon slutligen blev expert på sitt område och kallades in i samband med olika projekt.

”Det hade kanske varit naturligt att fortsätta inom branschen, antingen genom att plugga vidare till apotekare för att kunna bli kvalitetschef på något företag” förklarar Jenny.

Men efter många år i branschen insåg Jenny att hon ville göra något annat. Framför allt ville hon jobba med människor och inte med saker. Från sin konsultverksamhet hade hon erfarenhet av att organisera och genomföra utbildningar och hon hade även jobbat med att leda barngrupper på fritiden inom Friluftsfrämjandet och därför var det intressant att titta på möjligheter att gå vidare inom just utbildningsområdet. Medan hon i sin karriär som konsult enbart jobbat med vuxna så valde hon nu att jobba med barn:

”Du får en ärligare och öppnare respons från barn. Tycker de inte att det du gör är bra så säger de ifrån. Hos vuxna är det vanligare att man säger en sak men egentligen tycker något annat.”

När hon valde utbildning var det vissa kriterier som styrde. Jenny, som vuxit upp och nu stadgat sig med familj i Södertälje, kunde inte tänka sig att flytta till annan ort för att studera. Samtidigt tyckte hon inte heller att lärarutbildning på heldistans, det vill säga helt webbaserade studier, var något som passade henne.

”Man måste få bolla idéer och träffa andra om man ska lära sig” förklarar Jenny.

Lösningen blev Karlstads universitets grundlärarutbildningen 4–6 med studieort Södertälje, där studenterna träffas på Campus Telge. Även om de andra i Jennys studiegrupp bor på andra orter i närområdet, så träffas de ändå regelbundet för att diskutera och lösa vissa uppgifter.

Jenny lyckas även kombinera sina heltidsstudier med deltidsarbete som lärare i kommunen. Och tack vare hennes arbete så får hon underlag för att lösa en del av de studieuppgifter som möter henne under utbildningens gång.

”Tyvärr kan jag uppleva att utbildningen omfattar ganska lite verksamhetsförlagd utbildning, med tanke på att det bara rör sig om sammanlagt 20 veckor under alla fyra år av utbildning, alltså en termin av åtta. Själva lärarutbildningen är väldigt praktiskt inriktad, men om man inte praktiserar så blir det hela väldigt teoretiskt.”

Möjligheten att jobba som obehörig lärare är resultatet av den situation som just nu råder i stora delar av Sverige, där kommuner letar med ljus och lykta efter personal som ska ge svenska barn de kunskaper de behöver inför framtiden. Och med tanke på din omfattande debatt som förs om svenska skolan, inte minst i medier, så är en given fråga vad Jenny tror kan locka fler till läraryrket.

Jenny tror att det finns åtminstone tre saker man måste göra för att locka fler att vilja bli lärare. För det första måste man höja statusen på yrket. Hon tror att lärarlegitimationen kan hjälpa till att höja statusen, men menar att det kommer att ta många år. För det andra menar hon att lönerna är för låga och pekar på att man kan tjäna bättre på att hoppa in som kassabiträde på ICA än att jobba som obehörig lärare. Och för det tredje tror hon att man måste minska den administrativa bördan, det gäller både för lärare och rektorer.”

För Jenny är dock valet att bli lärare helt givet. Och med tidigare livserfarenheter och egen erfarenhet av barn känner hon sig också tryggare i sin yrkesroll än hon kanske gjort om hon varit yngre och inte haft barn.

På frågan om hon kan tänka sig ytterligare utbildning när hon blivit klar som lärare så svarar hon att hon kanske kan tänka sig en kurs då och då framöver.

”Ska man vara en bra lärare måste man fortsätta lära sig själv också” avslutar hon.

Text och bild: Emma Bayne